Att lyssna till ett barn : En forskningsöversikt omsynliggörandet av flickor med ADHD

Sammanfattning

Flickor har under lång tid varit marginaliserade inom forskningen kring den neuropsykiatriskafunktionsnedsättningen och tillika diagnosen ADHD vilket lett till att det vi idag vet om diagnosen oftaär könsspecifikt för pojkar. Då ADHD-symptomen hos flickor och pojkar ofta tar sig olika uttryck blirflickornas problematik svårare att identifiera. Konsekvenser av detta kan ses i att fler pojkar än flickorremitteras och utreds för ADHD och att många flickor som hade behövt stöd inte får det. Lärare står förmajoriteten av alla remitteringar till utredning av barn med förmodad ADHD och är ofta först ut attmisstänka en diagnos, varför det är viktigt att kunskapen om – och förståelsen för Flickor med ADHDväxer. Syftet med denna studie var att synliggöra flickor med ADHD genom att undersöka hur flickorssymptom på ADHD beskrivs inom forskningen, med vilka karakteristika diagnosen tar sig uttryck i enskolkontext samt vilken betydelse lärarens förståelse och förförståelse har för hur flickornauppmärksammas och bemöts. Genom en forskningsöversikt som integrerar befintlig forskning inomämnet söktes svaren på studiens två frågeställningar: Hur identifieras flickor med ADHD? samt Vilkaomgivande faktorer beskrivs som betydelsefulla för flickorna? Forskningen visade på en könsbias ilärares uppskattningar av elevers nedsättningar vilket resulterade i en remmiteringsbias. Forskningenvisade även på att flickors symptomyttringar var kontextuellt bundna och att flickorna utifrån desammanhang de vistas i därför kan uppfattas mer - eller mindre funktionsnedsatta, något som menaskunna bidra till underdiagnostiseringen av flickor med ADHD.