Att styra internet: Risk och biopolitik som neoliberal styrningspraxis : What's the problem represented to be? Diskursanalys av internet och reglering i Sverige

Sammanfattning

Med internets genombrott och de sociala mediernas alltmer integrerade funktion i människors liv har debatten om hur dessa digitala verktyg ska regleras blivit alltmer angelägen. Synen på online-medias skadeverkningar på unga subjekt har präglats av konsensus inriktad och restriktiv politisk reglering. Den här uppsatsen har som syfte att undersöka diskursen ur en svensk kontext om reglering av internet och sociala medier genom att gå igenom 55 texter publicerade på Sveriges regerings webbplats mellan åren 2011- och 2026. Genom Carol Bacchis diskursmetodologiska ansats: ”What’s the problem represented to be?” (WPR); samt utifrån ett Foucauldianskt maktteoretiskt perspektiv visar resultatet av analysen hur regleringen införs som en biopolitisk åtgärd för att främja barn och ungas hälsa (Riemann, 2023; Foucault, 2017). Biopolitik enligt Rose (2001) kan förstås som en riskpoltik och som en ethopolitik som skapar subjektet efter en viss etik, moral eller ett ideal om psykisk och fysisk hälsa som producerar och idealiserar vissa livsstilar. Genom individens urbäddning ur tidigare sociala strukturer och hur nya former av riskhantering och moraletik förs samman till en form av institutionalisering av riskfaktorer och riskgrupper skapas en förväntning om att ta del av digitaliseringens möjligheter och skydda sig från dess risker (Beck, 2018). I diskursen framställs barn som mindre medvetna mediekonsumenter till skillnad från vuxna som inte beskrivs påverkade av beroende eller skadlig användning i samma utsträckning. Detta kopplar samman förekomsten av skadligt material med barns åtkomst snarare än underliggande orsaker som skapar otrygghet i onlinemiljöer. Samtidigt som politiken utgår från idén om det skyddsvärda liberal-humanistiska subjektet så ämnar reglerande instanser att återföra och befästa denna subjektsposition utifrån hur man uppfattar att beteendeekonomier och algoritmer har försatt den liberala demokratin och dess subjekt för stora risker. Individen blir mer beroende av informationssystem och digitala verktyg, men också mer beroende av expertgrupper för att hantera de påstådda skadeverkningar som det post-moderna levernet och digitaliseringen fört med sig. Digitala flöden beskrivs både som en möjliggörare för demokrati och det öppna samtalet, men också som ett strukturellt hot mot den liberala demokratin och medborgarnas hälsa.