Att tolka, minnas och använda bliss : En jämförelse mellan barn med och utan språkstörning

Sammanfattning

Det saknas forskning kring hur barn med språkstörning tar till sig och använder bliss. Syftet med studien är att undersöka om blisspråket kan vara en möjlig träningsmetod för barn med språkstörning, genom att se hur barn med och utan språkstörning tar till sig bliss. Studiedesignen är icke-randomiserad kontrollstudie. Totalt rekryterades 23 barn, 12 barn med språkstörning och 11 utan språkstörning från tre skolor och en logopedmottagning i Sverige. Bortfall var två barn med språkstörning. Barnen var födda 2018–2019. För att etablera baseline testades samtliga barn med delar av språktestet CELF-4 (expressivt ordförråd och satsstrukturer). Sedan undersöktes barnen med blissmaterialet. Blissmaterialet bestod av tre delar där barnen först fick tolka enkla och sammansatta blissord och sedan självständigt upprepa den riktiga betydelsen av de enkla respektive sammansatta blissorden efter förklaring. Barnen fick även skapa egna sammansatta blissord. Ingen signifikant skillnad upptäcktes mellan gruppernas prestation under blissundersökningen. En positiv korrelation upptäcktes dock mellan resultat från språklig testning och barns förmåga att tolka sammansatta blissord samt minnas enkla och sammansatta blissord. Barnens prestation tyder på att enkla blissord kan fungera som alternativ till traditionellt bildstöd för barn med språkstörning. Studiens låga antal deltagare påverkar generaliserbarhet av resultaten.