"Den som skäller högst den hörs mest" : Att uppmärksamma flickor och pojkar med normbrytande funktionalitet i tidiga åldrar

Sammanfattning

Trots tillgänglig kunskap om flickor och pojkars olika sätt att ge uttryck för att de är i behov av stöd i förskolan och grundskolan så uppmärksammas flickors uttryck i mindre omfattning än pojkar, i synnerhet flickor med neuropsykiatriska svårigheter. Syftet med den här studien är att öka kunskap om hur lärare uppmärksammar och hanterar barn i behov av anpassningar och stöd i förskolan och de tidiga åren i grundskolan. Genom tematisk innehållsanalys av kvalitativa intervjuer med åtta lärare framkommer en komplex bild av faktorer som påverkar såväl vad lärare uppmärksammar som hur de sedan agerar. Resultatet visar att barn med subtila, internaliserade sätt att uttrycka behov av stöd, flickor i majoritet, möjligtvis uppmärksammas men sannolikt inte får tillgång till tidiga insatser i samma omfattning som mer utåtagerande barn, pojkar i majoritet. Flertalet lärare relaterar skillnaden till barnens olika uttryckssätt, där behovet att skapa lugn och ro för övriga i gruppen ses som mest angeläget att hantera. Studiens resultat analyseras och diskuteras utifrån teorier om relationer, genus och intersektionalitet. Ur ett specialpedagogiskt perspektiv lyfts skolors behov av förståelse för genusbegreppet, praktiska färdigheter att synliggöra och motverka begränsande genusmönster samt behovet av strukturera de kollegiala samtal för att stärka lärares förmåga till tidiga upptäckter och tidiga insatser.