Det visuella narrativet i Life Magazines fotoessäer : Med fokus på Margaret Bourke-White

Sammanfattning

Uppsatsen analyserar det visuella narrativet i fotoessäer som har bilder tagna av Margaret Bourke-White och publicerade i Life Magazine. En trestegsanalys utförs i form av en bildanalys, formgivningsanalys och en analys av textlagret på tre olika fotoessäer, från 1936, 1943 och 1954. Uppsatsen är upplagd i tre kapitel för varje fotoessä. I varje kapitel utförs trestegsanalysen. Trestegsanalysen undersöker hur fotoessäns narrativitet och berättelsen i den kan tolkas genom endast bilderna, hur formgivningen formar tolkningen av fotoessän, samt hur texten formar tolkningen av fotoessän. Detta genomförs med ett semiotiskt perspektiv och semiotik som en metod, för att redovisa hur bilder kan tolkas, skapa en berättelse och hur det skapas betydelse i en bild. Semiotiken kopplas även till ett marxistiskt perspektiv för att skapa förkunskap och en förståelse av fotoessäernas samtid. Gillian Roses tre begrepp, spatial organisation, perspektiv och figarationens logik, används för att redovisa Margaret Bourke-Whites fotografiska tekniker som bidrar till hennes narration av berättelsen. I fokus är betraktarens mottagande och tolkning av det visuella berättandet, samt hur det sedan formas av formgivningen och texten. Bilderna samverkar med varandra, med formgivningen, samt med texten för att skapa en fullständig berättelse, även om det är en vinklad sådan. Fotoessäerna avbilder sin samtid och bilderna hjälper att förmedla känslorna och stämningen som tog plats under tidsperioden.