Distriktssköterskans erfarenhet av svårläkta sår inom primärvården : En intervjustudie med distriktssköterskor

Sammanfattning

Bakgrund: Primärvården främjar hälsa genom tidig intervention och individanpassad vård, där distriktssköterskan spelar en viktig roll i det hälsofrämjande arbetet. Svårläkta sår innebär stora utmaningar för vården, en korrekt diagnos och anpassad behandling är avgörande för sårläkning. Distriktssköterskan lindrar lidande genom respekt och empati, vilket förbättrar sårläkningen, något omvårdnadsteoretikern Katie Eriksson betonar utifrån sin syn på lidande, vård och hälsa. Syfte: Syftet med studien var att belysa distriktssköterskans erfarenheter av att vårda patienter med svårläkta sår inom primärvården. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ metod och induktiv ansats, där elva legitimerade distriktssköterskor deltog. Data samlades in via semistrukturerade intervjuer, transkriberades och analyserades med manifest innehållsanalys. Resultat: Distriktssköterskornas erfarenheter sammanfattades i tre huvudkategorier: Utmaningar i sårvården, Vikten av information och undervisning, Behandling och diagnostik av svårläkta sår. Resultatet visade att de största utmaningarna inom sårvården var patientföljsamhet, organisatoriska hinder, brist på kontinuitet samt otillräcklig sårdiagnostik. För att förbättra vården var tydlig kommunikation, stärkta relationer, kontinuerlig utbildning och erfarenhetsutbyte avgörande faktorer. Diskussion: Distriktssköterskor i primärvården hade god sårvårdskompetens, men det fanns stora utmaningar som påverkade kvaliteten negativt och förlängde läkningsprocessen. Faktorer som patientens följsamhet och behov av individanpassad information var avgörande för lyckad sårläkning, i enlighet med teori och riktlinjer. Slutsats: Sammanfattningsvis står sårvården inom primärvården inför flera utmaningar. För att förbättra sårläkningsprocessen var det avgörande att öka patientens förståelse och motivation, stärka relationerna mellan distriktssköterskorna och patienter, samt förbättra organisatoriska hinder och kompetensutveckling. Tydlig information, sårdiagnos och kontinuitet var nyckelfaktorer för att främja snabbare sårläkning och minska patienternas lidande.