En kvalitativ studie om socialpedagogers välbefinnande i en skolkontext

Sammanfattning

Socialpedagogers roll i skolan präglas av ett arbete som innefattar relationer, samverkan och stödjande arbetsuppgifter, med stark koppling till välbefinnandet och utvecklingen hos elever. Samtidigt är forskningen om socialpedagogers välbefinnande i skolmiljön begränsad. Befattningens roll omfattas av förebyggande och främjande arbete samt samverkansarbete med ett flertal aktörer inom skolans verksamhet. Syftet med studien var att utforska vad socialpedagoger anställda inom skolan upplever påverkar välbefinnande i arbetet. För att besvara syftet tillämpades en kvalitativ metod. Sju semistrukturerade intervjuer genomfördes där urvalet utgick från ett mål- och kriteriestyrt urval. Intervjuerna analyserades utifrån en manifest innehållsanalys. Resultatet påvisade att stöd från kollegor, samverkansarbete och dialog upplevdes ha betydelse för välbefinnandet i arbetet. Elevmötena framhölls vara viktigt för mening och motivation. Därtill beskrevs handlingsutrymme och ett stödjande ledarskap som väsentligt för välbefinnandet. Samtidigt uppfattades hög belastning, otillräcklig återhämtning och begränsad tillgång till resurser som en utmaning i relation till välbefinnandet. Resultatet kan relateras till tidigare forskning och Känsla av sammanhang (KASAM), där relationella och organisatoriska faktorer framträdde som centrala för socialpedagogers välbefinnande i arbetet. Slutsatsen är att flera interagerande aspekter i skolans psykosociala och organisatoriska miljö inverkar på socialpedagogers välbefinnande. Relationer, upplevd mening och goda organisatoriska villkor framhävs ha betydelse för välbefinnandet hos socialpedagoger.