En litteraturöversikt om effekten av tidig kontra sen belastning och mobilisering på akillessenans elongation efter ruptur

Sammanfattning

Bakgrund: Elongation är en känd komplikation efter akillesseneruptur och utgör en riskfaktor för nedsatt funktion. Rehabilitering innefattar först en immobiliseringsperiod följt av successiv mobilisering och belastning. Oenighet råder kring effekten av tidig kontra sen belastning och mobilisering och dess påverkan på akillessenans längd. Syfte: Att undersöka hur tidpunkten för insatt belastning och mobilisering påverkar elongation av akillessenan vid rehabilitering efter akut ruptur hos vuxna genom en litteraturstudie. Metod: En systematisk litteraturöversikt av randomiserade kontrollerade studier (RCT) som undersöker elongation kopplat till tidpunkt för mobilisering och belastning efter akut akillesruptur. Studiernas kvalitet bedömdes med PEDro-skalan och den övergripande evidensstyrkan utvärderades genom mallen ”Bedömning av den sammanvägda tillförlitligheten i systematiska översikter”. Resultat: Sju RCT-studier inkluderades, varav sex studier visade ingen signifikant skillnad mellan tidig och sen rehabilitering. En studie rapporterade signifikant mindre elongation (p=0.012) i gruppen som fick accelererad rehabilitering med tidigare belastning och mobilisering. PEDro poängen varierade mellan fem och åtta, och evidensstyrkan nedgraderades till låg på grund av bristande samstämmighet och precision. Slutsats: Utifrån denna litteraturöversikt går det inte konstatera huruvida tidig eller sen belastning/mobilisering är mer fördelaktig sett till elongation.