Fritidshemslärares syn på språkutvecklande arbete : En kvalitativ studie om språkutveckling på fritidshemmet

Sammanfattning

Syftet med studien var att undersöka vilka pedagogiska strategier fritidshemslärare anser bäst främja elevers språkutveckling, samt vilka faktorer de upplever påverkar möjligheterna att skapa språkutvecklande miljöer. Studien genomfördes med en kvalitativ metod där semistrukturerade intervjuer användes. Det teoretiska ramverket utgick från ett sociokulturellt perspektiv. Det empiriska materialet analyserades genom tematisk analys och baserades på intervjuer med sex informanter. Resultatet visade att fritidshemslärares främsta strategi är att skapa en trygg och lärande miljö, där elever ges möjlighet till många samtal, samt möter varierade språk- och textmiljöer. Ökad vuxennärvaro och tillgång till mångfacetterade språk- och textmiljöer framträder som centrala delar i elevers språk- och läsutveckling. Samtidigt lyfts begränsade resurser, varierande kunskapsnivåer och att arbetssätt ofta formas utifrån personalens egna erfarenheter, som påverkande faktorer. Resultaten visar även att det finns en önskan om ökad samverkan med skolan, mer tid för det språkutvecklande arbetet samt möjlighet för fritidshemslärare att läsa in behörighet för svenska som andraspråk. Studiens slutsats var att fritidshemspersonal har en viktig roll i elevers språk- och läsutveckling, vilket är avgörande för att elever ska kunna tillgodogöra sig övrig undervisning. Elevers förbättrade kunskaper i språket bidrar till ännu godare relationer mellan elever och personal samt till en för eleverna ökad insikt för vikten av aktiva språkutvecklande aktiviteter. Begränsad tid och personalbrist gör dock att språk- och läsinlärning ibland får stå tillbaka för annan verksamhet och för exempelvis konflikthantering. Sammantaget visade studien att fungerande språk- och läsutveckling är en grundförutsättning för elevers kunskapsutveckling, sociala samspel och deras möjligheter att utvecklas till aktiva och goda demokratiska medborgare.