Grupp- och individbelöningars betydelse för anställdas intention att stanna kvar inom organisationen : En kvantitativ studie om lönetillfredsställelse som medierande mekanism

Sammanfattning

Personalomsättning utgör en central utmaning för organisationer eftersom den medför utgifter för rekrytering, urval och introduktion av nya medarbetare, vilket gör det centralt att behålla anställda. Syftet med studien är att analysera hur monetära grupp- och individbelöningar relaterar till anställdas intention att stanna kvar inom organisationen i privat sektor, samt att undersöka om lönetillfredsställelse fungerar som en medierande mekanism i dessa samband. Studien tar sin utgångspunkt i agentteori, rättviseteori och förväntansteori för att belysa hur olika belöningsformer kan förstås i relation till anställdas intention att stanna kvar inom organisationen i privat sektor. Med en kvantitativ forskningsdesign baseras studien på enkätdata från anställda inom privat sektor. Det empiriska materialet analyserades med hjälp av reliabilitetsanalys, korrelationsanalys, regressionsanalys och medieringsanalys, där grupp- och individbelöningar undersöktes i separata delurval. Resultaten visar att både monetära gruppbelöningar och monetära individbelöningar uppvisar positiva och statistiskt signifikanta samband med anställdas intention att stanna kvar inom organisationen. Vidare visar resultaten att lönetillfredsställelse medierar sambandet mellan båda belöningsformerna och intentionen att stanna kvar inom organisationen i privat sektor. För gruppbelöningar framträder en partiell mediering, medan lönetillfredsställelse för individbelöningar uppvisar en starkare medierande roll. Studiens främsta bidrag är att den utvecklar förståelse för hur olika monetära belöningsformer kan relateras till anställdas intention att stanna kvar genom att beakta både grupp- och individnivån. Resultaten indikerar att monetära belöningars betydelse inte enbart handlar om att belöningar förekommer, utan även om hur de upplevs av de anställda.