Immunmedierad hemolytisk anemi hos hund : en retrospektiv journalstudie av fall vid Universitetsdjursjukhuset under åren 2018–2024

Sammanfattning

Immunmedierad hemolytisk anemi (IMHA) är en immunrelaterad sjukdom, där antikroppar binder till individens erytrocyter och inducerar hemolys. IMHA är en relativt vanlig orsak till anemi hos hund men också en allvarlig sådan då sjukdomen är associerad med en hög dödlighet. Komplexiteten kring sjukdomen är stor. Till följd av att det finns olika kategorier av IMHA, ingen specifik golden standardmetod för diagnostik och brist på standardiserade behandlingsprotokoll blir hanteringen av sjukdomen en utmaning. Syftet med studien var att få en överblick av IMHA på Universitetsdjursjukhuset (UDS) mellan år 2018–2024. Det innebar att undersöka om och i så fall vilka grupper av hundar som insjuknade mer frekvent i IMHA, vilka kliniska parametrar de presenterade vid ankomst, vilka diagnostiska metoder och behandlingsstrategier som användes samt hur överlevnadsstatistiken såg ut. För att uppnå detta utfördes en retrospektiv journalstudie där information som anamnestiska uppgifter, kliniska tecken, hematologiska värden, diagnostik, behandling och överlevnad/dödlighet samlades in från totalt 36 hundar diagnostiserade med IMHA, som någon gång besökt UDS under åren 2018–2024. I studien påvisades sjukdom hos hundar av olika raser, ålder och kön. I detta arbete var det fler tikar än hanar som diagnostiserades med IMHA, och 74 % av tikarna var intakta. Påverkat allmäntillstånd, anorexi och bleka slemhinnor var de tre vanligaste kliniska tecknen och medianhematokriten vid ankomst var 19 %. För att diagnostisera IMHA användes i första hand spontanagglutinationstest och blodutstryk för identifiering av sfärocytos, medan Coombs test användes i mindre utsträckning. Det fanns även en stor individvariation kring val, dos och nedtrappning av behandling. Antalet hundar som avlivades av IMHA-relaterade anledningar var hög, framför allt i det initiala sjukdomsstadiet. De resultat som presenteras ligger i många fall i linje med befintlig forskning och tecknar en mångfacetterad sjukdom där vi fortfarande har mycket kvar att lära.