Intern kriskommunikation under Covid-19

Sammanfattning

Syftet med denna studie är att undersöka hur mellanchefer uppfattar och hanterar intern kriskommunikation under Covid-19-pandemin. Studien utgår från att mellanchefer har en central roll i organisationers interna kommunikation genom att fungera som länken mellan strategisk ledning och operativ verksamhet. Tidigare forskning har främst fokuserat på extern kriskommunikation eller medarbetares perspektiv, vilket innebär att mellanchefers erfarenheter är relativt outredda. Studien genomfördes som en kvalitativ fallstudie med abduktiv ansats. Datainsamlingen bestod av 15 semistrukturerade intervjuer med mellanchefer och personer med kommunikativt ansvar inom tre industrirelaterade verksamheter. Materialet analyserades genom tematisk analys med stöd av teorier om organisatorisk förändring, sensemaking, sensegiving och intern kriskommunikation. Resultatet visar att intern kriskommunikation under pandemin handlade mindre om ren informationsspridning och mer om att skapa begriplighet och samordning i en snabbt föränderlig och osäker situation. Före pandemin dominerade fysisk närvaro och muntliga informationsvägar. Under pandemin förändrades kommunikationen genom digitalisering, improviserade lösningar och ett intensivt informationsflöde, vilket gjorde mellanchefernas tolkande och översättande roll central. Efter pandemin framträder en mer hybrid och distribuerad kommunikationsstruktur där digitala och fysiska former kombineras. Studien visar även att pandemin synliggjorde redan existerande kommunikativa sårbarheter, såsom personberoende informationsspridning och ojämn tillgång till information men också bidrog till organisatoriskt lärande kring digitalisering och samordnad kommunikation. Studiens kunskapsbidrag ligger i att belysa hur mellanchefers kommunikativa arbete förändras genom olika krisfaser och hur intern kriskommunikation formas i samspelet mellan organisatoriska strukturer, lokala tolkningar och meningsskapande processer.