Mellan paragraf och verklighet : Hur kammarrätten beaktar barnets bästa vid familjehemsplaceringar med LVU

Sammanfattning

Forskning visar att det finns brister i hur domstolar beaktar barnets bästa och barnets rätt till delaktighet i beslut som rör dem. Utifrån barnkonventionen, som sedan år 2020 är svensk lag, framkommer det att barnets bästa ska vara avgörande (artikel 3) och barnet har rätt till delaktighet i frågor som rör dem utifrån ålder och mognad (artikel 12). Syftet med studien var att, utifrån kammarrättens domar, undersöka hur barnets bästa beaktas när ett barn blir placerat i familjehem enligt 2 och 3 §§ LVU. Tolv domar från fyra kammarrätter (Göteborg, Jönköping, Stockholm och Sundsvall) från 2024 har analyserats. Resultatet visade att det sällan fanns några konkreta resonemang kring barnets bästa och att det inte beskrevs hur barnets bästa hade vägts in i beslutet. Däremot hade barn i de flesta domar kommit till tals, vissa via ställföreträdare. Kammarrätten resonerade ofta kring trovärdigheten av barnets berättelse samt kring barnets ålder och mognad.