Mer gryta för mindre yta : skillnader i markeffektivitet mellan baljväxter och griskött

Sammanfattning

En stor del av den globala tillgängliga åkermarken tas i anspråk av animalieproduktion, genom odling av foder och betesmark. Konsumtionen av animaliska produkter, främst kött, anses i många fall behöva minska, inte minst ur resurs- och klimatperspektiv. Åkermark är en begränsad resurs och med en ökad befolkningstillväxt är det av vikt att livsmedelsproduktionen är markeffektiv. Målet med denna studie är att undersöka markeffektivitet genom att beräkna markåtgång per 100 g protein från baljväxter jämfört med 100 g protein från griskött, samt hur biprodukter i foderstaten kan påverka denna markåtgång. Studien är en litteraturstudie med kvantitativa beräkningar baserade på hektarskörd, livscykelanalyser och livsmedelsdatabaser. Resultaten från studiens kvantitativa beräkningar visar på att markåtgången för grisproduktion är 4,12 m2 per 100 g protein från griskött. För baljväxten gul ärta krävs det 1,28 m2 mark per 100 g protein och för baljväxten brun böna krävs 2,53 m2 mark per 100 g protein. Därtill visar studien att andelen biprodukter i foderstaten påverkar markåtgången och att en högre andel biprodukter i foderstaten minskar markåtgången för grisproduktion. Resultaten indikerar att odling av baljväxter är mer markeffektiv än grisproduktion per enhet protein, vilket tyder på att en ökad odling av baljväxter, tillsammans med en minskad produktion av griskött, kan främja en mer markeffektiv livsmedelsproduktion.