När allt blir en diagnos : Kuratorers upplevelser av ökningen av ADHD- och autismdiagnoser inom barn- och ungdomspsykiatrin

Sammanfattning

Under de senaste decennierna har antalet barn och ungdomar som får en ADHD- eller autismdiagnos ökat markant. Detta väcker frågor kring hur utvecklingen påverkar kuratorer inom barn-och ungdomspsykiatrin (BUP) öppenvård, som möter barn och unga som genomgått utredning och diagnostisering. Diagnostiseringen medför konsekvenser för barnen och deras familjer och ställer krav på kuratorerna vad gäller bemötande, behandlingsmetoder och samverkan. Samtidigt präglas arbetet av etiska dilemman och organisatoriska krav. Syftet med föreliggande studie är att utforska kuratorers upplevelser av ökningen av ADHD- och autismdiagnoser inom BUP samt hur det påverkar deras professionella roll och arbetssätt på organisatorisk, praktisk och etisk nivå. Empirin samlades in genom semistrukturerade intervjuer med sex kuratorer inom BUP:s öppenvård. Materialet analyserades tematiskt med hjälp av professionsteori, medikaliseringsteori och stigmatiseringsteori. Resultatet visar att ökningen av diagnoser förändrat arbetet inom BUP genom ökat inflöde, nya arbetssätt och organisatoriska krav. Studien betonar vikten av en helhetssyn där individen, snarare än diagnosen, står i fokus samt behovet av samverkan mellan professioner. Psykosocialt behandlingsarbete är avgörande för förståelsen av, och arbetet med, diagnoser. Ökad kunskap om hur kuratorer upplever och hanterar denna utveckling kan stärka professionen och bidra till bättre vård för barn och unga.