Platsbaserad planering i byggprojekt: En kritisk fallstudie i jämförelse med Gantt-planering

Sammanfattning

Tidsplanering har en central betydelse i byggproduktionen eftersom den påverkar hur aktiviteter, resurser och arbetsflöden samordnas under projektets genomförande. I byggbranschen används Gantt-planering i stor utsträckning för att skapa en översikt över aktiviteterna och tidsramar. Trots detta har Gantt-planering begränsningar när det gäller att visa hur arbetet faktiskt rör sig genom olika platser i ett byggprojekt. Detta kan göra det svårare att identifiera flaskhalsar och bristande kontinuitet i produktionen. Syftet med examensarbetet är att undersöka hur Gantt-planering och platsbaserad planering tillämpas i byggprojekt samt analysera vilka möjligheter och begränsningar de två planeringsmetoderna medför i planeringen av byggproduktion. Studien utgår från tre frågeställningar som behandlar hur Gantt-planering respektive platsbaserad planering påverkar arbetsflöde, identifiering av flaskhalsar och val av planeringsmetod utifrån projektets förutsättningar. Studien utgår från referensprojektet Badskon 2 i Malmö. Arbetet har genomförts med Design Research Methodology, DRM, som övergripande metod. Studien bygger på en kombination av litteraturstudier, semistrukturerad intervju och praktisk analys av referensprojekt. Litteraturstudien behandlar Gantt-planering, platsbaserad planering, Lean Construction och digitala verktyg för tidsplanering. Intervjun har bidragit med praktiska erfarenheter från yrkesverksamma inom byggbranschen. I den praktiska delen analyserades den ursprungliga tidsplaneringen i Powerproject. Därefter överfördes tidsplanen till Tactplan för att skapa en jämförbar grund. Slutligen togs en lokalitetsstruktur fram till den platsbaserade planeringen som visualiserades i flowline. Resultatet visar att Gantt-planering ger god överblick över projektets aktiviteter och tidsramar, men att kopplingen mellan tid, plats och arbetsflöde blir begränsad. Den platsbaserade planeringen gjorde det lättare att följa hur aktiviteter rör sig mellan olika zoner. Den synliggjorde även beroenden och överlappningar där arbetslag riskerade att störa varandra. Samtidigt framkom att platsbaserad planering kräver mer detaljerat underlag och en tydlig lokalitetsindelning. Slutsatsen är att Gantt-planering är lämplig för övergripande styrning och kommunikation av projektets tidsramar. Platsbaserad planering är däremot mer användbar i projekt där repetitiva arbetsmoment och arbetskontinuitet har stor betydelse. Studien visar därför att metoderna inte nödvändigtvis ersätter varandra, utan kan komplettera varandra beroende på projektets förutsättningar.