Rösten som förebildandeverktyg i trumundervisning

Sammanfattning

Denna studie har ämnat att bidra med ökad förståelse och kunskap om hur trumpedagoger med flera års erfarenhet använder och beskriver sin användning av rösten som förebildande verktyg i enskild undervisning. Det empiriska materialet har samlats in genom fyra kvalitativa semistrukturerade intervjuer samt genom fyra ostrukturerade observationer av undervisning. Med metodtriangulering har informationen vägts samman för att ge en fyllig och heltäckande bild vid analysen av materialet. Studien utgår ifrån ett sociokulturellt perspektiv där rösten ses som ett verktyg för att stödja elevernas utveckling. Resultatet visar att användandet av rösten som förebildande verktyg används i fyra olika sammanhang: inför att eleven ska spela, under tiden eleven spelar, efter att eleven har spelat samt i situationer orelaterade till elevens spel. De metoder som identifierades i observationerna inkluderade imitation och räknesystem med siffror, i intervjuerna beskrev informanterna användandet av ramsor och rytmstavelser som pedagogiska redskap. Resultatet visar även att pedagogerna främst uppgav räkning av puls som den vanligaste metoden för nybörjare, snarare än att be eleverna sjunga. Direkt jämförbar forskning om rösten specifikt som förebildande verktyg i trumpedagogik är bristfällig, vilket begränsar möjligheterna till djupgående jämförelser. Studien bidrar därmed till ett underforskat område inom musikpedagogisk forskning och belyser behovet av vidare studier inom detta fält.