Tillämpning av hägn i skogsbruket

Sammanfattning

Viltbetet har blivit en allt viktigare faktor som påverkar skogens struktur och trädslagsfördelning, särskilt i takt med ökande klövviltstammar. Skador från älg, rådjur samt kron- och dovhjort leder till stora ekonomiska förluster och minskad biologisk mångfald. Framför allt påverkas känsliga trädslag som tall, rönn, asp, sälg och ek. Hägn är en möjlig lösning för att skydda föryngringar men innebär höga kostnader och vissa intressekonflikter. Syftet med denna studie är att undersöka kostnader och tekniska lösningar för vilthägn i Svealand, samt att belysa hägnens ekonomiska och ekologiska nytta. Studien bygger på litteraturstudier, sex panelintervjuer samt tre fältbesök. Standardmetoden består av tryckimpregnerade stolpar och viltnät med mindre maskor nedtill, kompletterat med synlighetsband för att minska skador. Entreprenörer eller markägare anlägger hägnet, och god skötsel förlänger livslängden. Kostnader varierar, men uppskattas till cirka 55 000 kr/hektar. Ekonomiska jämförelser visar att hägn kan vara lönsamt över tid genom att minska tillväxtförluster. Några slutsatser ur studien är att traditionella vilthägn är den vanligaste metoden för att skydda föryngringar i skogsbruket. Konstruktionen består av ett cirka två meter högt viltnät med tätare maskor nedtill, uppsatt på stolpar av tryckimpregnerat trä eller stål. Kostnaden för anläggning uppgår till cirka 135–175 kr per löpmeter, men stöd kan sökas med upp till 100–120 kr/löpmeter vid anläggning av ädellövskog. Hägnen bidrar till lyckade föryngringar och gynnar den biologiska mångfalden genom att möjliggöra fri utveckling av annan vegetation.