Tillitsbaserad uppföljning : En studie om uppföljning vid införandet av tillitsbaserad styrning i en svensk kommun

Sammanfattning

Bakgrund: Offentlig sektor har under lång tid präglats av styrningsidéer kopplade till New Public Management (NPM), med fokus på kontroll, prestationsmätning och uppföljning. Denna styrning har dock kritiserats för att bidra till ökad detaljstyrning, växande administrativ belastning och reducerat professionellt handlingsutrymme. Som ett alternativ har tillitsbaserad styrning och ledning vuxit fram i Sverige, där större fokus läggs på tillit, dialog och professionellt ansvar. Samtidigt betonas att tillitsbaserad styrning och ledning inte utgör ett färdigt styrsystem, utan en relativt abstrakt styrningsfilosofi som ger organisationer ett stort tolkningsutrymme i hur styrningen omsätts i praktiken. Trots ambitionerna om ökad tillit beskrivs uppföljning fortsatt utgöra en viktig del av offentlig verksamhet, bland annat för att möjliggöra ansvarsutkrävande. Detta väcker frågan om hur uppföljning utformas när tillitsbaserad styrning införs. Uppföljningens utformning har även uppmärksammats som betydelsefull för att möjliggöra tillitsbaserade ambitioner, vilket även aktualiserar frågan om hur relationen mellan tillit och kontroll kommer till uttryck i dessa processer. Syfte: Syftet med denna studie är att utveckla en förståelse för hur idén om tillitsbaserad styrning översätts och utformas i en kommuns uppföljningsprocesser när nya och etablerade uppföljningsstrukturer möts. Studien syftar även till att analysera hur relationen mellan tillit och kontroll kommer till uttryck i dessa processer. Metod: Studien genomfördes som en kvalitativ fallstudie av Lunds kommun med en abduktiv forskningsansats. Det empiriska materialet samlades in genom semistrukturerade intervjuer med tjänstepersoner inom Lunds kommun samt genom analys av interna och externa dokument. Urvalet av respondenter utgick från ett målstyrt urval för att inkludera respondenterna med insyn i kommunens arbete med tillitsbaserad styrning och dess uppföljningsprocesser. Materialet analyserades med hjälp av en tematisk analys för att identifiera återkommande teman och mönster. Slutsats: Tillitsbaserad styrning i uppföljningsprocesser översätts genom en lagerbildad förändringsprocess där nya och etablerade strukturer reduceras, prioriteras och omformas genom ett väsentlighetsarbete. Studien visar även en förskjutning från skriftlig rapportering till dialogbaserad uppföljning, där kvalitativa bedömningar och professionellt omdöme ges större utrymme. I samband med denna förskjutning uppstår samtidigt utmaningar kring hur dialog kan göras dokumenterbar och spårbar över tid och mellan människor, vilket kan ses som som dialogens paradox. Vidare visar studien att relationen mellan tillit och kontroll i hög grad formas genom uppföljningens utformning och dess syfte, där kontrollen kan uppfattas mer eller mindre tillitsbaserad beroende på dess relevans, ändamålsenlighet och upplevda väsentlighet. Relationen framträder även som dynamisk och situationsberoende, där tillit och kontroll kontinuerligt balanseras utifrån verksamhetens förutsättningar, graden av förutsägbarhet och förståelse för situationen.