Transspråkande i vuxenutbildningens SVA : lärares förhållningssätt och klassrumspraktik

Sammanfattning

Studien undersöker hur lärare i svenska som andraspråk inom kommunal vuxenutbildning förstår och förhåller sig till transspråkande i sin undervisning. Vuxenutbildningen utgör en språkligt heterogen utbildningskontext där elever har varierande språkliga resurser och utbildningsbakgrunder, vilket aktualiserar frågor om språk, lärande och professionellt ansvar. Studien har en kvalitativ forskningsdesign och bygger på semistrukturerade intervjuer med tre strategiskt utvalda lärare verksamma inom vuxenutbildningens svenska som andraspråk. Det empiriska materialet har analyserats med tematisk analys. Transspråkande, språkideologi och läraridentitet används som teoretiska perspektiv för att analysera hur lärarna resonerar kring språk, undervisning och sitt professionella uppdrag. Syftet är att undersöka vilka möjligheter och begränsningar lärarna beskriver i relation till transspråkande samt hur deras resonemang kan förstås i relation till språkideologiska föreställningar och läraridentitet. Resultaten visar att transspråkande förstås och positioneras på olika sätt. Två lärare beskriver ett medvetet och inkluderande förhållningssätt där flerspråkighet ses som en resurs för lärande, delaktighet och trygghet. Den tredje läraren intar en mer försiktig och situationsbunden hållning, där andra språk främst används vid kommunikativa svårigheter. Analysen visar spänningar mellan etablerade normer om svenska som undervisningsspråk och lärarnas ambitioner att erkänna elevernas samlade språkliga resurser. Studien visar att transspråkande kan förstås både som didaktisk strategi och som ideologisk positionering kopplad till lärarprofessionen.