Utveckling av barrträdsföryngringar markberedda med grävmarkberedning kontra harvning på blockrik skogsmark

Sammanfattning

Markberedning utförs på ungefär 90 % av den föryngrade arealen i Sverige varje år och utförs vanligtvis maskinellt med avsikt att bearbeta marken för att skapa goda förutsättningar för plantetablering. En icke obetydlig del av Stora Ensos markinnehav är på blockrik mark som är tekniskt svår att markbereda. Tidigare studier kring markberedning i blockrik terräng har mestadels varit inriktade på antal planteringspunkter och dess kvalitet. Syftet med denna studie var att jämföra två markberedningsmetoder, harvning och grävmarkberedning, på blockrik mark ägd av Stora Enso med avseende på naturvärdespåverkan, trädtillväxt och ekonomi. Fyra trakter där respektive markberedningsmetod utförts och efterföljts av plantering för 8–10 år sedan inventerades. Mångfald av trädslag, brösthöjdsdiameter, höjd och toppskottslängd registrerades samt om trädet var en huvudstam eller bistam i en framtida röjning. Skador på lågor, markstörning och vegetationens återhämtning undersöktes också. Beståndens ekonomi simulerades över en hel omloppstid med Heureka Standwise. Fältstudien visade att harven störde en större andel av marken men grävmarkberedningen resulterade i större andel blottad mineraljord 8 – 10 år efter markberedning. Ingen skillnad i andelen skadade lågor kunde påvisas. Grävmarkberedning visade både en större ackumulerad och löpande tillväxt samt fler huvudstammar per hektar efter röjning. Nuvärdet över en omloppstid i bestånden skiljde sig relativt lite, dock vid normala kalkylräntor (3–5 %) till fördel för harvning. Studiens slutsatser är att markstörningen är den viktigaste skillnaden i naturvärdespåverkan mellan markberedningsmetoderna. Därtill ger grävmarkberedningen en högre trädtillväxt, dock troligen inte tillräckligt mycket större för att resultera i ett högre nuvärde jämfört med harvning.