Vad brister i skolans dansundervisning? : En enkätstudie om hur gymnasieelever upplever olika motivationsfaktorer i samband med dansundervisning utifrån tidigare erfarenheter.

Sammanfattning

Utifrån egna samt klasskamraters erfarenheter uppvisar elever ofta lägre nivåer av motivation i dansundervisning jämfört med andra moment i ämnet idrott och hälsa, vilket även tidigare forskning betonade. Syftet är att undersöka hur gymnasieelever upplever delaktighet, kompetens och gemenskap i samband med dansundervisning i ämnet idrott och hälsa, utifrån tidigare erfarenheter. Undersökningen utgick från Self Determination Theory, som möjliggör en förståelse av villkoren bakom elevers deltagande och inre motivation i dansundervisningen. En kvantitativ metod användes i form av enkäter där 102 gymnasieelever från en gymnasieskola i Värmland fick självskatta sina tidigare upplevelser av dansmoment utifrån de tre psykologiska behoven autonomi (delaktighet), kompetens och tillhörighet (gemenskap). Datainsamlingen bearbetades i SPSS och presenterades genom statistik i form av tabeller. Resultatet visade att respondenternas upplevelse av autonomi var minst tillfredsställande, främst bland män, i lägre årskurser och bland mindre aktiva individer. Kompetens upplevdes mer positivt, men påverkades tydligt av mängden fysisk aktivitet eleven genomförde på fritiden. Tillhörighet var det behov som upplevdes mest positivt, främst bland fysiskt aktiva elever. Utifrån studiens resultat kan man konstatera att dansundervisning i större utsträckning behöver främja autonomi, kompetens och tillhörighet genom att exempelvis öka elevinflytandet, införa mer realistiska utmaningar och skapa en tryggare undervisningsmiljö, främst bland mindre aktiva elever.