Vad förväntas av IT? : En kvalitativ fallstudie om framåtblickande kollektivt och decentraliserat meningsskapande vid strategisk digital utveckling

Sammanfattning

Bakgrund/syfte: Digitaliseringen av den offentliga sektorn präglas av ökade krav på samverkan och effektivitet. Samtidigt skapar decentraliserade organisationsstrukturer nya utmaningar i koordinering av digitala initiativ. Denna studie syftar till att utforska hur IT-utvecklingsstrategier motiveras och kommuniceras mellan strategiska och operativa nivåer i förhållande till dess värdeskapande potential inom kontexten av decentraliserad samverkan. Metod: Studien har genomförts som en kvalitativ fallstudie av utvecklingsinitiativet Gemensam informationsförsörjning för ekonomiskt bistånd (GIF-EKBI), som är samordnat av Sveriges kommuner och regioner (SKR). Data har samlats in genom offentliga dokument och semistrukturerade intervjuer. Insamlade data har använts för att framställa en fallbeskrivning och tematisk analys av respondenters utsagor. Resultat: Resultatet visar att kollektivt framåtblickande meningsskapande i decentraliserade digitala utvecklingsinitiativ är en iterativ process där värderingar och målbilder omförhandlas baserat på erfarenheter, institutionella skillnader och teknologiska referensramar. Fyra centrala dimensioner identifierades i denna process: Konstellationer; grundvärderingar; föreställningar och diskrepanser. Dessa koncept illustreras i studien genom en dynamisk teoretisk modell av hur friktion, samverkansvilja och kommunikationsmedel driver behov av tolkning, omförhandling och ny förståelse kring utvecklingsinitiativets underförstådda värde. Slutsatser: Värdeförslag i decentraliserade digitala utvecklingsinitiativ översätts inte linjärt från strategisk till operativ nivå. Kollektiv framåtblickande mening bildas för detta sammanhang genom tillfällig organisering, där tillgänglighet och omedelbarhet begränsas av de kommunikationsformer som tillämpas. Meningsskapandet sker både lokalt och kontinuerligt, hos enskilda aktörer, samt inkrementellt och kollektivt genom interaktioner inom konstellationer. Centralisering och aktiv mediering av kommunikationsformer kan möjliggöra bättre förutsättningar för meningsskapande.