Att göra rum för dans : En kvalitativ studie om ledningspraktikens formande av danspraktik i grundskolan

Sammanfattning

Mot bakgrund av tidigare forskning som berör den estetiska lärprocessen och Skolverkets (2025) riktlinjer för skolutveckling framträder studiens problemområde genom den estetiska lärprocessens mångtydlighet (Emmoth, 2024). Av tidigare forskning framgår att dans som estetisk lärprocess, självständigt uttryck eller ämnesinnehåll har en plats i svensk grundskola, men inte hur praktiken organiseras eller konstrueras. Tidigare forskning som gjorts internationellt visar att relationen mellan skolledarskap och dans i grundskolan gynnas av faktorer som berör kompetens, relationen till styrdokument, gemensamma målsättningar och kunskapsutveckling genom forskning (Leonard et al., 2014). Med argument från tidigare internationell forskning undersöker studien relationen mellan ledning som en praktik och danspraktik i den svenska grundskolan. I den här studien används teorin om praktikens arkitekturer som ett teoretiskt ramverk för att förstå samt analysera och förstå undersökningens empiri och resultat (Kemmis, 2014). Teorin om praktikens arkitekturer har således använts både som teoretisk ansats och verktyg för analys när studieobjektet har undersökts. Teorin användes också för att ontologiskt förankra studien, med en avgränsning mot teorins tre arrangemang: det kulturella-diskursiva, materiella-ekonomiska och det social-politiska arrangemanget (Kemmis, 2014). Genom de tre arrangemangen synliggör studien hur ledningspraktik villkorar danspraktik i en ekologi av praktiker (Kemmis, 2014). Studiens resultat utgår från data som producerats ur semistrukturerade intervjuer med fem skolledare med uppdrag som rektor eller biträdande rektor. Data har analyserats i två steg, där det första steget innebar synliggörandet av den plats där praktikerna tar form genom en narrativ sammanfattning av varje skolverksamhet. I det andra steget kodades insamlad data med utgångspunkt i en tabell som konstruerats utifrån teorins tre arrangemang. I det steget synliggjordes även hur rektor i sina olika roller formar arrangemangen som omger danspraktiken. Genom synliggörandet av de återkommande, unika och varierande mönster som framträdde i analysen av respektive arrangemang, bidrar studien till en djupare förståelse för skolledarskap som kunskapsobjekt och ledarskapets villkorande av danspraktik i svensk grundskola. Studien visar att grundskolan utgör en plats där danspraktik formas och tar plats i ett bredare format än det som utmärker traditionell dansundervisning. Studien synliggör även lärare och pedagoger med specialpedagogisk kompetens i termer av mellanledarskap som viktiga aktörer för hur dans kan möjliggöras genom riktade insatser, estetiska lärprocesser eller där dans ingår i skolors systematiska kvalitetsarbete.