En aktionsforskningsstudie om hur dialog, dramatisering och upprepning utvecklar högläsning i förskolan

Sammanfattning

Syftet med studien var att undersöka hur högläsning i förskolan kan utvecklas för att stödja barns språk-, kommunikations och literacyutveckling samt hur olika högläsningsstrategier påverkar barns engagemang, delaktighet och språkanvändning. Studien utfördes som en aktionsforskningsstudie i en förskola där forskarna tillsammans med pedagoger organiserade, utförde och analyserade undervisningsituationerna. Högläsningen organiserades utifrån tre arbetssätt som var traditionell högläsning, dialogisk högläsning och dramatisering. Upprepning användes som didaktisk strategi i aktiviteterna genom att varje metod genomfördes vid flera tillfällen för att skapa igenkänning och utveckla förståelse. Insamlade datamaterial baserades på observationer och pedagogisk dokumentation från högläsningstillfällen där barnens deltagande i diskussioner kring bilder och berättelser analyserades. Analysen baseras på ett socikulturellt perspektiv där lärande uppfattas som en utveckling i samspel med andra och genom tillämpning av kulturella redskap. Utifrån ett didaktiskt perspektiv ses pedagogens beslut som avgörande för hur undervisningen utformas och hur inlärning sker. Resultatet visar att de variernade arbetsformarna gav ett ökat språkligt deltagande bland barnen. Det framkom att upprepning gav säkerhet och ingekänning, dialogisk högläsning gav möjlighet till språklig stöttning, medan dramatisering öppnade för att barnen kunde uttrycka inlärd kunskap genom språk och kropp. Studien påvisade att högläsning kan vara som ett medvetet språkutvecklande undervisningsverktyg när den genomförs med dialog, upprepning och multimodala arbetssätt.