Klimathållning och livstillfredsställelse: En analys av samband i svensk kontext

Sammanfattning

Denna kandidatuppsats undersöker sambandet mellan individers klimathållning och deras livstillfredsställelse i en svensk kontext. Syftet är att analysera hur olika aspekter av klimathållning (definierat som oron för klimatförändringar, upplevt personligt ansvar och stöd för klimatåtgärder) påverkar människors subjektiva livstillfredsställelse. Det som även studeras är huruvida sambandet mellan klimathållning och livstillfredsställelse varierar beroende på individens socioekonomiska status. Uppsatsens teoretiska ramverk utgörs av bland annat Ulrich Becks teori om risksamhället, Anthony Giddens begrepp om senmodernitet och reflexivitet, samt Ronald Ingleharts teori om postmaterialism. Med hjälp av dessa perspektiv analyseras individens inre tillstånd. Studien baseras på kvantitativ sekundärdata från European Social Survey (ESS) CRONOS 2 Wave 6 SE, insamlad mellan november 2021 och mars 2023. Analysen landade på ett slutgiltigt urval av 805 respondenter och genomfördes med hjälp av bivariata och multivariata linjära regressionsmodeller. Resultaten visar att begreppet klimathållning inte är enhetlig i relation till livstillfredsställelse. Klimatoro uppvisar ett statistiskt signifikant negativt samband med livstillfredsställelse, detta tyder på att individens oro för framtiden utgör en psykisk belastning. Dock har personligt klimatansvar ett signifikant positivt samband med livstillfredsställelse. Detta kan tyda på att ett aktivt klimat engagemang kan fungera som en stärkande faktor som skapar mening hos individen, samt kontroll. Socioekonomisk status har en starkt positiv effekt på livstillfredsställelse, men denna studie finner inga statistiska bevis för att sambandet mellan klimathållning och livstillfredsställelse skiljer sig åt mellan olika socioekonomiska grupper. Denna studie bidrar med ny kunskap om hur individers hantering av klimatkrisen har påverkan på deras livstillfredsställelse. Slutsatsen är att medan det finns risker som skapar oro hos individen, kan känsla av personligt ansvar fungera som en skyddsfaktor som höjer individens nöjdhet med livet.