Men om Pelle blir kissnödig och behöver göra nummer två. Vad gör jag då? : samnyttjande av skolgård, förskolegård och park samt dess konsekvenser för barns utveckling och tillgång till gröna utemiljöer

Sammanfattning

När kommuner bygger tätare städer kan samnyttjande av förskolegårdar, skolgårdar och park bli en möjlig strategi för att effektivisera markanvändning. Samnyttjande innebär att skolor och förskolor delar sina utemiljöer med allmänheten eller använder närliggande parker som en förlängning av skolgården (Boverket 2023a). Men hur fungerar detta i praktiken? Vilka konsekvenser får det för barns möjligheter att leka och utvecklas i gröna miljöer? Denna studie undersöker hur Malmö stad, Helsingborgs stad samt Trelleborgs kommun arbetar med samnyttjande av förskolegårdar, skolgårdar och parker. Genom analys av litteratur om samnyttjande samt barns behov av gröna utemiljöer, analys av riktlinjer i kommunernas planeringsdokument, samt semistrukturerade intervjuer med tjänstepersoner på kommunerna, visar studien att det finns en tvetydighet mellan teori och praktik, och att kommunerna har olika tillvägagångssätt när det gäller samnyttjande. Kommunerna betonar även att säkerhetsfrågan fått en tydligare roll i planeringen, vilket påverkar gestaltning av förskolegårdar och skolgårdar samt möjligheter till samnyttjande. Studien visar att samnyttjande som strategi inte är en enkel lösning. Även om samnyttjande kan bidra till att förbättra barns tillgång till gröna utemiljöer i teorin, så krävs det tydliga riktlinjer, extra resurser och noggrann planering för att det ska gynna barn på rätt sätt. Samnyttjande i praktiken riskerar att leda till minskad friyta, försämrad kvalitet på lekmiljöerna och ökade utmaningar för pedagoger och förvaltare. Studien visar att barns behov av gröna och trygga utemiljöer bäst tillgodoses inom skolans eller förskolans egna ytor, medan samnyttjande främst bör ses som ett komplement – inte en ersättning.