Problemlösningens plats i slöjdundervisningen

Sammanfattning

Problemlösning lyfts fram i grundskolans läroplan och i kursplanen för slöjd (Skolverket, 2025a), där elever förväntas utveckla handlingsberedskap. Begreppet innebär att individen genom erfarenhet kan granska, visualisera, utvärdera och fatta beslut i nya och oväntade situationer. Dessa förmågor återkommer även i ACT21S-modellen (Suto och Eccles, 2014), som sammanfattar de kompetenser som anses centrala för 2000-talets lärande och samhällsliv. I styrdokumenten kräver begreppen problemlösning och handlingsberedskap både tolkning och konkretisering, och tidigare forskning visar att lärares tolkningar varierar och påverkar undervisningens innehåll och utformning (Hasselskog och Ekström, 2015). Denna studie undersöker hur olika slöjdlärare definierar problemlösning i en slöjdkontext och hur de uppger att de arbetar med begreppet i undervisningen från årskurs 3 till 9. Undersökningen bygger på öppet riktade intervjuer som analyseras fenomenografiskt för att synliggöra variationer i lärarnas uppfattningar. Resultatet visar att problemlösning ofta förstås som en process där eleven utgår från en idé, ett mål och en design, men också som de problem som naturligt uppstår i slöjdens arbetsprocesser. Problemlösning beskrivs som ett kontinuerligt ”pröva och ompröva”, där dialogen mellan lärare och elev är central. Samtidigt framhåller lärarna att eleverna behöver domänspecifika kunskaper och erfarenhet av hantverket för att kunna arbeta självständigt med problemlösning. De intervjuade lärarna framhåller också att problemlösningen inte alltid uppfattas av eleverna själva som en lärandesituation Studien väcker frågor om hur problemlösningsprocessen kan medvetandegöras hos eleven samt hur problemlösningsförmågor kan stödjas redan i elevernas första möte med slöjdundervisningen, innan den hantverksmässiga erfarenheten ännu är etablerad.