Sammanfattning

Detta arbete undersöker hur svenska lantbrukare strategiskt hanterar sin rekrytering vid brist på arbetskraft. Studien bygger på kvalitativa semistrukturerade intervjuer med fem lantbrukare från mellan- och Sydsverige. Studien använder ett teoretiskt ramverk som kombinerar Lafley & Martins strategiska valtrappa, Mintzbergs strategi- och planeringsteorier, samt bricolageteori och kontingensteori. Resultaten visar att strategisk planering inom rekrytering är vanligt förekommande, men ofta sker informellt och utifrån personliga erfarenheter snarare än nedskrivna mål eller uttalade mål. Många lantbrukare söker främst lokalt efter säsongsarbetskraft och betonar driv, vilja att lära, engagemang och personkemi framför utbildning. Flexibilitet, ansvar och möjligheter till utveckling används som konkurrensmedel för att attrahera och behålla arbetskraft. Arbetskraften betraktas som en strategisk resurs, där långsiktiga relationer anses väldigt viktiga för verksamheterna. Bricolage-lösningar såsom mekanisering och familjeinsatser används ibland för att hantera och förebygga brist. Studien pekar på att både stora och små jordbruksföretag kan arbeta strategiskt, men att det finns utvecklingspotential även där.

Utforska vidare

Liknande uppsatser

Uppsatser med liknande ämnen och nyckelord.