Val av lokalisation för intramuskulär injektion med sederande läkemedel hos hund : en enkätstudie

Sammanfattning

Intramuskulära injektioner används ofta inom veterinärmedicin eftersom flera läkemedel kräver denna administrationsväg för att uppnå optimal effekt, samt för att sederande läkemedel ska verka snabbare. Studier på både hund och människa har dock visat att intramuskulära injektioner ofta hamnar subkutant eller i fascialplan. Vid intramuskulär injektion föreligger även en risk för oavsiktlig injektion i större blodkärl eller i närliggande nerver. Exempelvis finns det rekommendationer om att injicera i musculus (m.) quadriceps femoris i stället för i m. biceps femoris eftersom detta minskar risken för skador på nervus (n.) ischiadicus. Med detta i åtanke blir det viktigt att ha kunskap om vilka muskler som bör injiceras för att minimera feladministrering. Även smärtreaktionen från injektionen är något som ska minimeras för att jobba i linje med djurskyddslagen. Kandidatarbetet utfördes i syfte att undersöka vilka lokalisationer som är vanligast för intramuskulära injektioner med sederande läkemedel samt varför olika personer föredrar att injicera sederande läkemedel i olika muskler. En enkätundersökning samt en kortare litteratursammanställning utfördes för att ta reda på för- och nackdelarna med att injicera sederande läkemedel i olika muskler. Studier på hund visar både signifikanta resultat och icke signifikanta resultat på huruvida injektionens lokalisation påverkar sederingsdjup eller tiden till sedativ effekt. Injektioner i m. semimembranosus och cervikala epaxiala muskler på hund verkar kunna ge djupare sedering och en kortare tid till sedativ effekt i jämförelse med injektioner i m. gluteus och lumbara epaxiala muskler. Humanstudier har visat på att injektioner gjorda i m. deltoideus gav en högre plasmakoncentration av läkemedel jämfört med injektioner i m. gluteus. I studier på hund presenterades signifikanta resultat som visade att injektioner i m. triceps brachii och m. quadriceps femoris gav en större smärtreaktion än injektioner gjorda i cervikala epaxiala muskler. I en studie på gyltor observerades däremot en större smärtreaktion vid injektion i m. fascia lata, men denna muskel inkluderades inte i de studier som utförts på hund. Resultaten från enkätstudien visade att flest antal djursjukskötare, veterinärer och djurvårdare föredrog att injicera i m. quadriceps femoris vid injektioner med sedativa läkemedel på hund. Faktorn som främst bidrog till valet var enkelheten att palpera muskeln. Vidare visar resultatet från enkäten på att muskeln som hade sammanlagt högst procentandel på kategorierna minimera smärta, tid till sedering och lätt att palpera var m. supraspinatus. Resultatet indikerar på att injektioner i m. supraspinatus kan vara värt att studera i framtida studier.