Kunskapsöverföring i samband med pensionsavgångar : En kvalitativ studie om hur industriella organisationer hanterar risken för kunskapsförlust

Sammanfattning

Denna studie undersöker hur industriella organisationer arbetar med kunskapsöverföring i samband med pensionsavgångar med särskilt fokus på tacit kunskap. Bakgrunden är att många organisationer står inför generationsväxlingar där erfarenhetsbaserad och personbunden kunskap riskerar att gå förlorad när seniora medarbetare lämnar verksamheten. Syftet är att skapa en djupare förståelse för hur kunskapsöverföringen organiseras och genomförs samt hur denna process kan förstås genom SECI-modellen och absorptive capacity. Det kommer att besvaras med hjälp av tre forskningsfrågor som är: Hur kommer SECI-modellens processer till uttryck i överföringen av tacit kunskap i samband med pensionsavgångar i kunskapsintensiva organisationer? Vilka organisatoriska och individuella faktorer påverkar mottagarens förmåga att förstå, tolka och använda tacit kunskap i samband med pensionsavgångar? Hur uppfattar kunskapsintensiva organisationer risken med kunskapsförlust i samband med pensionsavgångar samt vad påverkar denna risk? Uppsatsen bygger på en kvalitativ metod där fem semistrukturerade intervjuer genomfördes med respondenter från två olika industriella organisationer. Materialet analyserades via en teoristyrd tematisk analys där sex teman identifierades: kunskapsöverföring genom socialisering, svårigheter att dokumentera tacit kunskap, dokumentation och tillgänglighet i system, praktiskt lärande och internalisering, mottagarens förmåga att ta till sig kunskap samt risk för kunskapsförlust vid pensionsavgångar. Resultatet visar att kunskapsöverföring främst sker genom social interaktion, bredvidgång, mentorskap, praktiskt lärande och informellt stöd. Dokumentation används i båda organisationerna men är ofta otillräcklig eftersom tacit kunskap är situationsbunden, erfarenhetsbaserad och svår att formulera i text. Uppsatsen visar även att dokumentation av kunskap inte automatiskt gör den användbar eftersom den kan vara svår att hitta, sakna kontext eller vara svagt kopplad till pensionsöverlämningar. Ett centralt bidrag är att tacit kunskap tar olika form beroende på organisatorisk kontext. Slutsatsen är att organisationer behöver identifiera kritisk kunskap i tid, skapa längre överlappningsperioder och säkerställa att mottagaren hinner internalisera kunskapen innan den erfarna medarbetaren lämnar verksamheten.