Styrningens dubbla karaktär i högre utbildning : En fallstudie av en polisutbildning

Sammanfattning

Bakgrund: Högre utbildning präglas i ökande grad av krav på kvalitetssäkring, uppföljning, dokumentation och ansvarsskyldighet. Samtidigt bygger utbildning ofta på professionellt omdöme, erfarenhet och kunskap som är svår att fånga genom standardiserade mått. Polisutbildningen är ett särskilt intressant fall eftersom den bedrivs som uppdragsutbildning vid universitet, men samtidigt formas av Polismyndigheten som beställare och professionsbärare. Utbildningen befinner sig därmed mellan två organisatoriska sammanhang, där akademiska krav och yrkesmässiga behov ska hanteras inom samma utbildning. Syfte: Syftet med studien är att belysa hur polisutbildningens strukturella dubbelhet influerar styrning, samt hur denna dubbelhet hanteras i praktiken. Studien utgår från forskningsfrågan: Hur styrs polisutbildningen och hur hanteras styrningens konsekvenser i praktiken? Metod: Studien bygger på en kvalitativ fallstudie av en polisutbildning vid ett svenskt lärosäte. Det empiriska materialet består av 19 semistrukturerade intervjuer med personer i olika roller inom utbildningen. Studien bygger även på dokumentstudier av utbildningsplaner, offentliga utredningar och andra relevanta dokument. Analysen har genomförts tematiskt och tolkande, med stöd av ett analytiskt ramverk som utgår från styrningslogik och professionell logik. Slutsats: Studien visar att polisutbildningen formas genom en strukturell dubbelhet där universitetet och Polismyndigheten samtidigt påverkar utbildningens ansvar, innehåll och villkor. Dubbelheten tar sig uttryck genom delade mandat, parallella uppföljningsformer och olika sätt att förstå kvalitet och kunskap. Uppföljningen gör utbildningen styrbar, men skapar också en splittring mellan administrativt synlig kvalitet och yrkespraktiskt relevant kvalitet. Studien visar även att professionell logik i polisutbildningen är sammansatt, eftersom den både rymmer akademiskt och pedagogiskt omdöme samt polisiär erfarenhet och praktisk handlingsförmåga. Polisutbildningen hålls samman genom ett kontinuerligt samordningsarbete där aktörer anpassar och översätter mellan universitetets och Polismyndighetens krav. Studiens teoretiska bidrag är att den visar hur styrningens konsekvenser blir särskilt konkreta när ansvar och legitimitet redan från början är delade mellan två myndigheter. Praktiskt visar studien att dagens organisering skapar återkommande gränsdragningsproblem och att en mer sammanhållen modell för polisutbildningen bör övervägas.