Utomhusmiljön som pedagogisk resurs : En kvalitativ studie om hur fritidslärare använder utomhusmiljön i sin undervisning

Sammanfattning

Syftet med studien var att bidra med kunskap om hur lärare i fritidshem resonerade om, och arbetade med utomhusmiljön i fritidsverksamheten. Studien genomfördes med en kvalitativ ansats, där deltagande observationer och semi-strukturerade intervjuer användes för att undersöka verksamma fritidslärares erfarenheter, och arbetssätt kopplade till utomhusundervisning. Datainsamlingen genomfördes på fyra fritidsavdelningar på två olika fritidshem, i två olika kommuner. Det genomfördes totalt tre observationer och tre intervjuer. Materialet analyserades genom tematisk analys med utgångspunkt i John Deweys teori om learning by doing. Resultatet visade att utomhusmiljön användes som en återkommande pedagogisk resurs i verksamheten, där elever gavs möjlighet till erfarenhetsbaserat lärande genom interaktioner med den närliggande utomhusmiljön. Den fria leken framträdde som en central del av utomhusundervisningen, och beskrevs bidra till utveckling av sociala förmågor och gruppdynamik. Samtidigt visar resultaten att planerad utomhusundervisning ofta begränsas av organisatoriska faktorer. Studien har bidragit med kunskap om hur fritidslärare resonerar om och arbetar med utomhusundervisning i relation till planerade aktiviteter, spontanitet och elevers egna initiativ.