Utvärdering av preanalytiska felkällor vid uppmätning av taurinkoncentrationer i blod hos hund

Sammanfattning

Taurin har tidigare setts som en icke-essentiell aminosyra hos hund men betraktas idag som en villkorligt essentiell aminosyra hos djurslaget. Brist på taurin har på senare tid kopplats till utvecklingen av en kardiomyopati med tecken på nedsatt kammarfunktion och hjärtförstoring vid hjärtultraljudsundersökning. Korrekt och snabb identifiering av taurinbrist är viktigt för att säkerställa en optimal hantering av den enskilda patienten. Preanalytiska felkällor utgör en stor risk vid blodprovsanalyser och kan medföra missvisande resultat, som i sin tur kan leda till feldiagnosticering och felbehandling. Taurinkoncentration kan uppmätas i plasma och vid aspiration av plasma är det väsentligt att inte vidröra den cellrika buffy coaten för att få korrekt värde. Däremot råder det osäkerhet kring om pipetteringsdjup i plasma kan ha en inverkan på uppmätta koncentrationer. Syftet med studien var att undersöka om olika pipetteringslokalisationer i EDTA plasma har en inverkan på uppmätta taurinkoncentrationer hos hund. Taurinkoncentrationer i EDTA-plasma från tre olika pipetteringslokalisationer uppmättes i blod från 20 privatägda hundar av rasen engelsk cocker spaniel (ECS). De olika pipetteringslokalisa-tioner som undersöktes var ”Topp” (T) – högt upp i plasman minst 1 cm ovanför buffy coat med pipetten i 90° lutning, ”Nedre” (N) – när intill buffy coat med pipetten i 90° lutning, samt ”Lutad” (L) – vid botten av plasman med provröret lutat 45°. Lokalisation L gav högst taurinkoncentrationer i den undersökta hundpopulationen men inga signifikanta skillnader kunde påvisas mellan de olika pipetteringslokalisationerna. Dock var koncentrationsskillnaden mellan prov aspirerade från L respektive T & N nära att nå statistisk signifikans (p = 0.06). Uppmätta taurinkoncentrationer i plasma kan potentiellt skilja sig mellan olika pipetterings-lokalisationer. I framtida studier bör en större hundpopulation undersökas för att med större säkerhet fastställa huruvida pipetteringsdjup och provrörets lutning har en inverkan på uppmätta koncentrationer.